happy days with my lovers



white black page

hälsa till satan, vi hörs

sitter i soffan och känner mig förjävla lat. hade planerart att ut och springa efter jobbet sen gå på ett pass.
men icke sa nicke jag har inte gjort något av dem...men ska nog ut och röra mig snart.
sitter även och kollar igenom bilder, saknar våran göteborgs resa så himla mycket!
vill verkligen göra om den, åååh :(
resten av ditt liv

trött tjej

put youre hands up in the air

jahaaaa, fått hem nya soffan idag och det blev så bra!
så snart kanske ni får lite bilder på lyan.
men funderar faktiskt på att lägga ner med mitt bloggande.
hm vi får se hur det blir!
film tips!



en utav mina bästa filmer!
den är så bra med samtidigt så himla hemsk och
helt sjukt att detta är verkligheten...
kolla iallafall på den, desert flower!
blundar tills jag skymtar lyckan
nu ska det blir skönt med ivarjefall en dags ledighet.
snart kommer min älsklingspulla hit!
vi får se vad vi hittar på, det är upp till henne.
imorgon blir det ivarjefall västerås för köp av möbler, mattor
sen vinterskor och kanske lite mer höhö.
ha en fin fredagskväll, pusss
crazy in love

de tvingar in oss i ett hav av lögner


alla vill till himmelen men ingen vill dö

huvvaligen idag är jag trött må ni tro.
började fem imorse...men chash is king eller hur var det? höh
nu blir det idol och mys med min allra bästa som man knappt
hinner se under veckorna känns det som, snyft.
handen i fickan fast jag bryr mig

jag har en sak jag vill dela med mig av.
och det är att det är helt sjukt att tjejer inte ens kan gymma utan att blir störda,
med störda då menar jag inte störda i huvudet utan störda av andra människor.
och med människor så menar jag killar. jag gymmade för en stund sen och då är
det en kille där som följer efter mig och förstår inte att jag inte vill ha med han att göra.
idag gick han till och med efter mig till mitt omklädningsrum...han säger aldrig något
när victor är med mig, men när jag är själv så ska han hålla på och förklara sin kärlek till mig.
det som gör mig ännu mer irriterad är att han förstår precis vad jag säger och menar men låtsas
som att han inte fattar när jag säger låt mig vara.
sen så är han utlänning också, jag är verkligen inte rasist jag är så nog så långt ifrån man kan komma de.
inte nog med detta så förföljde en utlänning mig här om dagen när jag var på stan,
han cyklade efter mig, väntade utanför plus sen cyklade efter mig när jag skulle hem...
jag var tvungen att typ putta bort honom och springa upp i en port jag inte ens bodde i.
sånna här saker gör mig så arg och besviken på männskligheten.
ta hand om varandra och gå aldrig själv, puss
absolut världens finaste


tusen miljoner miljarder ser oss fast det är så mörkt


du bara låtsas som det regnar
idag ska jag färga om mitt hår.
färgen har nämligen gått ut efter en och en halv vecka.
så förhoppningsvis så blir det bra idag!
jag önskar verkligen jag fick vara gud för en dag.
då hade moderaterna åkt ner i soporna, ersatts med ett helt
nytt partie som jag har kommit på. inga orättvisor.
alla fattiga i världen skulle få ett hem, mat och tillbaka sin
familj som dött i krig. alla föräldralösa barn skulle få tillbaka sin
mamma och pappa. alla sjuka skulle bli friska. alla mördare och dumma
människor skulle skickas till en ö och få leva där livet ut. långt ifrån alla snälla.
min älskade och underbara mamma skulle få bli frisk och kunna börja leva normalt igen.
hon skulle kunna börja jobba, vilket hon älskar och önskar varje dag att hon kunde komma tillbaka
till hennes liv innan sjukdomen.
livet är så himla sorligt och orättvist ibland bara.....
hela huset
ligger i soffan med datorn på magen och lyssnar på veronica maggio.
det känns lite som mitt liv har stannat till. måste komma på något så mitt liv
börja tick på igen. vill verkligen ut och resa tillexempel.
jag hinner tänka för mycket när livet står still, det är både bra och dåligt
att hinna tänka mycket. man hinner tänka på alla de saker man verkligen älskar,
men hinner tänka på de saker man stör sig på, tänka på de saker som skulle
kunna gjort en stor skillnad. hm.
jag har tänkt mycket på hur mycket och lite man uppskattar och underskattar
varandra. jag har kommit fram till att jag uppskattar nog alla mina nära mer än
vad jag behöver. jag kan förklara saker om mina nära som de säkert inte har en
aning om mig. jag menar inte att mina nära är dåliga på något sett men att jag kanske
borde fokusera mer på annat än att tänka på smådetaljer som egentligen inte spelar någon
roll. ha en fin kväll. detta är lite utav mina funderingar för tillfället, puss.